Min mormors pappa hette Emerik och levde mellan 1888 och 1966. Oftast har man kanske inte så stor koll på vad släkten höll på med på den tiden — men det här är faktiskt ett undantag. Emerik skrev innan sin död en handskriven levnadsberättelse. Min mammas syster (kan inte riktigt skriva moster, mer om det senare kanske) har renskrivit och allt finns nu i en behändig pocketbok på cirka 180 sidor här vid sängkanten.
Själva konceptet är ju lysande, och det är väldigt intressant att läsa om vad ens anfader (nåja) sysslade med och hur han gjorde en klassresa och kämpade sig upp från barnarbete vid sju års ålder för 50 öre per dag på Gotland, till utbildning i Tyskland och sen vidare genom förbudstidens Amerika och till sist tillbaka igen till Sverige och Köping med jobb som ingenjör. Här får man en inblick både i hans liv, hur det format släkten och hur det såg ut på den tiden. I USA gick det alldeles fint att få Wiskey på recept och han kom dessutom hem med en Harley Davidsson — med sidovagn.
När jag blir gammal ska jag nog också skriva en levnadsberättelse. Frågan är om man kommer att ha ett lika intressant liv som Emerik.
När du blir gammal? Jag trodde din blogg skulle bli lite av en ”levnadsberättelse”, fast lite mer i realtid?
Sen tror jag livet blir vad du gör det till, så det är klart att du kommer att ha ett intressant liv att skriva om. 🙂
Mmm, ja det blir nog intressant ändå — frågan är bara om jag kommer att komma ihåg nåt :).